Du lyssnade på Beethoven
och Eric Prydz
jag var så såld på dina paradoxer
och på din Millesgjutna torso
när jag slog benen om dina höfter
och du lyfte upp mig och höll mig
tryckt mot kaklet i duschen
jag kunde aldrig sluta kyssa dig
löddret flöt så vackert
över dina muskler
och vår glatta hud
vi var så nära varandra där i vattnet
alla våra ögonblick
var så verkliga att det känns
som om det där aldrig har hänt