Det stod skrivet nära de vener som lämnar hjärtat
att gårdagen ännu inte är över,
trots solljusets skimmer i trötta ögon
förloras sanningen i en enda handling

så många händer som passerat i ditt hår
så många fingrar som fått röra din hud,
stod ensam med dimman som enda barriär mellan
värme och hård kyla och drömde om den
där dagen då vi fann styrkan

kan aldrig vända åter
då vägen förbrukas vid varje taget steg
kan inte syna skulden då stormen aldrig ebbar ut
och nålsögat är inte förgrenat med vår gemensamma historia

kommer inte sluta älska trots tysta hjärtljud,
trots inlåsta förhoppningar och nedsmutsad tro

Norr om förbarmandes
och bortom martyrens enda budskap
står det fortfarande skrivet och etsat
vart vi kommer mötas
och födas in i en värld som finns
under månen,
men ovan denna jord.