Jag inser att jag börjar att hata mänskligheten mer och mer,
Jag kan inte lita på någon, har aldrig kunnat.
Desto mer glad man är, desto högre blir det att falla.
Vi är våran egen undergång.

Hur ska jag någonsin kunna lita på någon?
När det räcker med att vända ryggen till, så får man en kniv i sig.
Så fort jag försöker att chansa, så fort jag försöker att sträcka ut handen eller resa på mig,
Så faller jag.
När jag väl börjat att lita på någon, så bevisar de raka motsatsen,
Att jag inte kan lita på den personen.

Jag är rädd för att försöka, jag är rädd för allt.
Att veta att det finns en morgondag, är min värsta mardröm..
Att ha vetskapen om att det kommer bli ännu en miserabel dag i
mitt miserabla liv.

Patetiskt.