Ibland sker det oväntade. Som imorse vid köksbordet. Du sa: Tänk om miraklet skulle inträffa och ankomsten bli i januari 2015. Men du har ju ingen aning om vad som skulle vänta, och jag vill fan inte ha några fler barn. Nej, så uttryckte du dig inte, men det hade varit förståeligt i så fall. För mig framstod dock tanken som svindlande. Vad skulle bli följden, och vad skulle dina barn säga? Hur skulle vårt resterande gemensamma liv bli? Skulle det vara möjligt att välja andra vägar än dem som nu lagts ut för oss, att vika av från huvudlederna? Skulle vi kunna byta riktning? Oavsett svar, det oväntade är vad som väntar.