Stjärnor glimrar
Ett nattsvart begär, som en bottenlös brunn
Dra ned mig mot evigheten
Dränk min själ
I vinternatten

Världen blöder
Ett sinne av ruttnande is, liksom hjärtat lider
I tusen och åter tusen eoner
Skör är jag
Ha sönder mig

Evigheten kväver
Ett skälvande imperium, byggt av skärvorna
Av ett horribelt stympat lugn
Jag fryser
Och hostar blod

Dränk mig i sorgen
Skär i mig, du bräckliga
Jag är inte värd
Det liv du aldrig levde

Min själ är död
Ögonen tomma
Som vita rosor
Och blödande hjärtan
Förinta allt
Som en gång var vackert

Skär i mig, du bräckliga
Kväv mig i din evighet
Sarga mitt kött och slit i min själ
Döda mig...
Döda mig i tystnaden
Av de ord som aldrig sagts

Stjärnor glimrar
Över stilla vatten
Tystnad, evig tystnad
I den kalla vinternatten