Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Rum session 1


LIV och Lukas på Tokyo Hotell

LIV har varit ute och sprungit i Sisjön. Solen sken.
Det glittrade som glöd på vattnets yta. Barr- och
lövträd speglade sig som grönsvarta jordmoln.
Ett leende sprack upp i det lilla livets ansikte.
Det röda på kinderna övergår i rodnad.
Hon vill inte vara romantisk, men är det likväl.
Så fort hon känner av lite lycka. Efter bussresan till
Frölunda och hem till lägenheten duschar hon
snabbt och tvättar sina kläder i tvättmaskinen.
Efter 45 minuter hänger hon upp dem över elementen.
Hon måste komma ut och få träffa sin vän Lukas. Hon
går till Tokyo hotell för att träffa honom, som hon mött
för första gången i ett av sessionsrummen. Strikt förbud!
att vänslas med varandra. Det är bara tillåtet att samtala om
kärleksbekymmer, om romantik och relationer.

LIV: Hm...Det är fint, att säga att man älskar någon.

Lukas: Det är fint, om man bara menar det. Och
inte gör bort sig. Man måste bli tagen på allvar.

LIV: Ja onekligen. Det är inte fel på näsan och inte
heller hur långt den räcker däremot kan jag uppfyllas
av romantisk längtan. Den tar mig till svindlande höjder.

Lukas: Blir du euforisk?

LIV: Ett glädjeskutt, ett språng till gryningen.
Sedan ett frågetecken på vad jag håller på med.
Jag sätter ut ett skiljetecken från The waste feeling.
En liten stunds egenhändigt dämpad eufori.
Så skulle man kunna uttrycka det. Jag lägger aldrig
in någon nämnvärt hög växel, men gillar såväl fart
som tystnad och stillhet. Slalom i Åre eller varför
inte i Innsbruck oder so. När alla rum är tysta.
Inte för den sakens skull sovande döskallar.
Det är skönt att sitta och lyssna på tystnaden
och på sina egna tankar. Jag har aldrig trott
på någon annan tystnad än i gravens orättvisa.

Lukas: Instämmer. Att man hör barnskrik
från grannarna och deras småbarn påminner
en om ens eget liv. Om de barn man skulle kunnat
ha och om den barndom som var mer fylld
av lek och skratt än av skrik.

LIV: Mysigt att också märka av att det finns folk
i ens närhet, även om den inte befinner sig i ens
omedelbara närhet. Kanhända sätter jag på radion
för att fördriva tiden och lära mig något nytt.
Det måste jag få göra varje dag. Annars blir jag sur.
Putt. Jag läser flera böcker på en gång. I alla
genrer.

Lukas: Känner igen mig i det där.

LIV: Njuter av att höra på nyheterna eller på något slags
drama om livet. Socialrealistisk teater. Mycket som är
rätt bra på radion. Ibland ett mer berikande media
än TV-apparaten med alla bilder och nästan fåordiga
klyschiga repliker. I radion skulle man inte ens våga.
Jag är en språkmänniska, vilket styr mina val.

Lukas: Ja, det är du verkligen. Men du, jag är lite
nyfiken på dig. När du är romantisk. Vad gör du då?

LIV: Ler förtvivlat som hungriga katten kring het gröt.
Är väl svältfödd på kärlek. Jag biter ihop...Vet du, vad
jag tror om närhet och hälsa, Lukas?

Lukas: Att det gör en gott, skulle jag tro.

LIV: Kärlek, sömn och omtanke är nog det mest
läkande man kan vara med om. Alla människor,
som är eller har varit sjuka bär nog fram allt det
där som bristvara. Trauman pockar på själen.
Hacke med grillspettet. Mot det behövs ett mått
med medicin. Ett trollmått.

Lukas: Ja. Jag tror ändå, att självförtroende
och självkänsla är det bästa trollet. Om man
tror på sig själv är hälften vunnet.

LIV: Ja. I alla sammanhang. Det gäller, att inte hamna i
triangeldramer. Man kan bli sexuellt frustrerad av
olycklig kärlek. Då brukar jag söka mig till goda vänner.
Harmonin i den orörda gemenskapen har en
skön känsla att förmedla. T ex nu med dig Lukas.

Lukas: Ja. Har du tänkt på, att vi är utsatta, som sitter
på det här schaviga hotellet. De som ser oss gå in här
på det här stället tror att vi lever utsvävande.
Gud så fel de har. De skulle ha kommit hit
och dragit sina lärdomar. Det vi talar om är klokt
och förståndigt. Vi är ärliga mot oss själva
och varandra.

LIV: Ja. Det tycker vi, ja! Men det stämmer nog.
Vi är mogna. Vuxna individer. Vi behöver inte
några utsvävningar. Vi har för mycket inom oss.
Därför utsätts vi också för förtryck. Många tankar
om och mål med våra liv. Och varför vi är här på
denna jord.

Lukas: Att vi till och med kanske matchar ett rikt
kvalitativt liv. Det har vi ju förstås redan.

LIV: Håller med dig. Vi brukar vara överens.
Allt som ofta. Det finns ingenting bättre, än att
träffa riktiga vänner, som känner en. Inte
någon jobbig typ, som klamrar sig fast
vid stereotypier. Någon som förstår i själ och hjärta.

Lukas: Ja Liv någon som verkligen förstår en på ett äkta
välvilligt sätt. Ens kall och kallande. LIV, jag vet, att du
visst är ett brottmål. Du har ju själv beskrivit det.
Jag tror dig och är en av de få, som känner till
sanningen. Därför söker du dig hit. Till mig.
Livet har en uppgift, att vara vuxen sin uppgift.
Det är du. Det har du alltid varit. Frågan är, om de där
stereotyperna, som klampat på och stått och trampat
på dig, om de verkligen är så mogna.

LIV: Nej, säkert inte, men de har väl sina skäl.
Att tro sig veta och sedan sätta sig på höga hästar.
Nej, jag ifrågasätter allt, som har med maktmissbruk,
att göra. ALLT. Det har jag rätt att göra. Mig kan
de inte tuta några svarta lögner i.

Lukas: Inte ens några vita.

LIV: Det ser jag iskallt på. Inga blå dunster för
mig inte. På den punkten är jag hård. Hoppas förresten
att de trillar ur sadeln.

Lukas: Jag tror, att vi är ganska lika i våra
förhoppningar. Du LIV kommer från en högst livlig familj.
Och så jag - hrrm radiopratare. Nä skoja bara.
Vad är jag? Det har jag nästan glömt. Nåja, en person,
som gillar att vara och bli till i stunden. Och med dig
för den delen.

LIV: Detsamma, ja, jag gillar ju dig med.
Man kan klara sig rätt bra med den mentaliteten,
tror jag, om man på samma gång har ambitioner,
att bli något. Mål och riktning i livet ska man
självfallet ha och lyssna på vad man kan och vill.
Du är väl lärare, som jag?

Lukas: Ja, men nu ikväll är jag fritidsidkare.

LIV: Man kan bli något på fritiden med.
Den unge Werther...

Lukas: Du är rolig du.











Övriga genrer (Drama/Dialog) av Annika Persson
Läst 339 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-03-31 22:44



Bookmark and Share


  Nanna X
Vilken oerhört förnuftig dialog... skulle behöva spelas på scen eller iaf som radioteater för att ironin skulle bli tydlig...
2014-04-01
  > Nästa text
< Föregående

Annika Persson
Annika Persson