Mot marken hörs tomhylsorna falla
hon känner hur det stöter till
mot kroppen ackompanjerad
av varje klirr från mässing

märkligt nog känner hon ingen smärta
utan bara stötarna mot kroppen
och ser förvånat hur det kommer blod
blod från hennes egen kropp

det borde inte vara där alls
utan skulle stanna inuti henne istället
värmen från det utpumpande blodet
värmer hennes fingrar

och får henne samtidigt att känna
äntligen känna något alls
och hennes förvånade min
byts ut mot ett snett leende

när smärtan kommer