I kärlekens närvaro
Till din fridfulla närvaro har jag sökt mig för att finna ro för min vilsna själ.
Dina ord är livgivande vatten som släcker min längtande törst efter sanning.
Låt mig sitta vid dina fötter och bara vara vilande i din närhet.
Jag kan känna din tro på mig likt en stark och ömsint hand som stöttar upp min ryggrad för att orka lite till.
Din blick når ända in till mitt innersta hjärtas rum men vill inte avkläda mig naken till skam utan iklädda mig i värdighet.
Tystnaden som vilar på dina läppar fångar min uppmärksamhet att vilja vänta på ditt uttal.
Din beröring är omedelbart vederkvickande befrielse som låter mig andas på nytt.
Tillåt mig vandra tillsammans med dig på din väg och led mig hela vägen hem.
Jag söker finna delarna av mig själv i dig för att återskapa min förlorade identitet.
Bara med dig kan jag ärligt erkänna min skuld i allt som gått förlorat eller vittrat sönder till damm.
Endast du äger det oägbara som mitt hjärtas kärlek i all dess trogna form utgör.
Dig vill jag tillhöra och i din närvaro väljer jag att ge upp mig själv.