Ljug mig en saga

Det växer citronträd i min kropp
mina metaforer så språkligt anpassningsbara

dina språkmetaforer alla
låter mig kalla dem
vad som helst

för i den fria versen
får man inte fatt den
tafatt den dröm som ligger å skvalpar
ett tu tre (fyra) börjar du valsa

rockefeller blues du broski mi
likt sanden på aska, likt minen vi smilar
blir inte mer än vi visar
sicken sak å säga, passar inte många
passar inte alla

kisar mot fusionen, vädrar kristalliserat socker och bränt
har alltid känt
att fler rader
vara på väg
sång dans (sex)
vi ska dit

hur mycket jag än ger
tar jag fram mer ur ärmen
och låtsas hänga med
in i det dunklaste dunklet
men dom idéer som jag fått, väger bara luft
för att dom skall väga tungt
krävs mer än bara slump, något med flit


tallbarrsackorden vina solklart
vingen skina så uppenbart
bara tanken får mig att sukta efter mer
akta bara banan för när jag trillar ner
känner jag hur den åttonde raden
kommer bli ännu fler
för tankarna dupliceras
ju mer dom tänks ju mer dom disciplineras

och tänjs
känns
som
allt faller
samman
till nästa
högfärdighets-
poem
se där gick
det åt pipsvängen