jag saknar dina bara knän

doften av sommaren

i parken där vi satt

med våra ögon

lutade mot träden

en papperssvala

på väg mot intigheten

en saknad som böjer sig

mot höstens himmel

det tickar i den tömda dammen

hon sov med sitt barn

tätt intill sig

jag följde hennes former

under det tunna täcket

hela natten

mina händer blir allt stelare

orden ser dit

ögon inte når

än ligger hon vid min sida

än växlar dygnen spår