Växte vi upp med heltäckningsmatta

kröp omkring längs de mjuka kvadratmetrarna

mitt i världens mysigaste mönster

utan ände


befann oss hemma i hallen

inte alls hos offentligt hotell

behövde sällan fötter frysa

och aldrig heller dammet nysa

mamma så flitigt sög bort


under detta 60-70-tal som låg

kvar hela 80-talet

kändes friheten med tillräcklig måtta


fick man för sig att fingra på kanterna

och lyfta en flik

kunde man gömma en klippdocka

eller idolbild under


om någon ställde väggens spegel på golvet, sågs en backe

helt sluttande nära

som kunde vi simma uppför

samt neri


säkerligen dämpade mattan skönt

både barnskrik och skrammel

eller teveprogrammet


ju fler år vi lekte på universum

desto mer kom materialet

att bubbla sig

och bubbla sig

tills vår bilbana fått naturliga gupp

för bollar att försöka

bli liggande på