Det där jävla där och då
Förut-heten
Dåtiden när
Vi
Oss
Och alla nätter
planlöst vandrande genom pappersstäder, som i alla filmer vi såg (oräkneliga, och samtalen efteråt)
dimman och de dova ljusen från
gatulamporna (du vet det mörkt gulorange ljuset, sent på alla vinterkvällar, alla promenader)
Skuggorna du lämnade efter dig, kvar på gatan där vi gick och
under stjärnhimlen, alla milen ifrån varandra (om jag går där igen ser jag din silhuett jag svär)
när du var som närmast, den kvällen
på väg hem och jag kunde se dig gå bredvid mig, pratandes på
det sättet bara du gjorde,
och förstod.
När jag förstod att du aldrig skulle vara för evigt
Öde, skjulens skydd mot regnet som aldrig slutade falla och
dina ord gjorde allt outhärdligt vackert (ville skriva orden i ryggraden och aldrig glömma)
röken du andades i januariluften (det är som en sparad polaroid du vet)
de snabba stegen hem och alla mina texter
du fattade aldrig.
De handlade om dig allihop
Kaos
Det är vad du gör och
lämnade mig
(långsamt, och jag fattade inte hur mycket du saknas mig överallt
tills jag skrev detta)
"Lying on my back,
Lying on my back,
watching stars collide."