Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
2014-04-28


Hur jag än älskar dig är det för evigt

 

 

 

Jag har dina fingrar
På mina läppar

 

 

  Sshhh....

 

 

Suckar vid ändelsen av ditt namn
Försöker uttala
Mitt hjärtas talan
Men det är långsökt
Du hör mig ändå inte

 

 

 

Mina händer sträcker sig efter dig
Försöker känna dig här igen
Men du finns ändå inte kvar längre

 

 

För inte allt för länge sedan
När du var min
Gav du mig hopp och glädje
Nu är varje känsla
Utbytt mot förtvivlan och frågan: varför? 
Ekar i mina rum

 

Du gav mig inget försprång
Att lida efter

 

 

  Och

 

Hur jag än skriver kan jag inte radera dig
Ur mina dagboksanteckningar
Och framsidan av ditt leende
Fyller mina tårar med saliv

 

 

Fastän jag blöder in och ut
Lever jag här och nu
Fastän du inte finns...med mig

 

 

Tiden med dig fick inget lyckligt slut
Även om tiden dit var
Det bästa i mitt liv



Och hur jag än älskar dig
Så är det för evigt

 

 

 

 

Bevara det i ditt hjärta

 

 

Om du någon gång undrar vad jag känner...
Kom ihåg att hjärtat slutar

Aldrig riktigt slå

 




Fri vers av Hon kallar sig poet VIP
Läst 178 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-05-06 09:57



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Känsla av lite vemod!
2014-05-06

  Tess74
Vemodigt vackra rader Karolina
2014-05-06
  > Nästa text
< Föregående

Hon kallar sig poet
Hon kallar sig poet VIP