Med sprucken rustning vandrar jag hem i skymningens födelse
Det har slitit på mitt hjärta, det har sargat mitt ansikte

Efter allt då är jag här, står, skadad, sårad, aldrig varit så full av liv

Skärvorna av mitt svärd på fältet ligger kvar
I det sista vredes slag, svärdets klinga krossades, slöt med sin sista kraft detta slag
Sargad, blodig, stolt och allena vandrar jag hem, för att börja det nya