Jag höll mig gard högt
Ville inta slappna av

Att sänka mina knutna nävar
Är samma sak som att känna smärta om jag sänkte min gard för mycket

ville inte känna den där
Tunga smärtan igen

smärtan när man låg på golvet
och hoppades att nån skulle hjälpa mig upp

smärtan som värkte i
Kropp och själ

smärtan som fick dig att undra
Är det någon mening att vakna igen

Dagarna gick
Veckorna gick

Jag sänkte min gard
Lite mer för varje dag

Du gav mig tron
Att du aldrig skulle slå mig

Men när jag minst anade
Slog du mig

Hårt och skoningslöst
Kände hur jag försvann i min smärta

Sen gick du din väg

Jag kommer aldrig mer
Att lita på dig igen

Kärleken är skoningslös och brutal .