jaja,
har avpublicerat
allt
jag vågade kalla
poesi innan
och livet
vänder sig
i hjärtat
på en och samma
gång
i
ett
enda
hjärta
och jag
trodde där fanns lite,
lite,
lite,
kärlek i det.
men det var
iskallt
våren kan komma så
jag kan bli lite varm,
jo,
så sa du.
men det är okej,
det är verkligen helt okej
med mig
för jag vet ju
att det är så det är
och det är det ingen som kan
ändra på

men jag vill så gärna
vara i en pojkes dikter
att det gör ont i mig
inte i dina nödvändigtvis
men i någons
och det känns så tomt
när man gråter
sig till söms
för allt
känns så fruktansvärt
patetiskt
och när
min vän ringde idag
blev jag alldeles glad
det är du!
ja det är jag Sofi.
för
det är bara
du
som kan locka fram
de bästa fjantromanserna ur mig
och hjälpa mig
och säga till
att jag inte kan hålla på
så
som jag gör
och er katt hade dött
och du kände inte katten
så det gjorde inget

if you walk away
i walk away
first tell me which
road you will take
men det kvittar nu
för jag vill inte veta
vilken väg Pojken tar
för Han skriver inte
dikter om mig
och jag inte
om honom

eh,
jo?

och älskling,
everyone else
just lies,
they say you\'re just
a dream
men jag vet hur
på riktigt du är
du är verklig
i mitt huvud

det
gör
ont


och nu frågar jag mig
varför jag skriver texter
som inte ska kallas poesi
och varför jag nu
ändå
publicerar
en till
text.