Regnet kom och sköljde över dem där de stod och väntade in förhållningsorder. I det förstone kunde ingen förstå vilken funktion deras liv skulle komma att fylla i den större berättelsen, och inte heller vilken betydelse deras vägran skulle få. De hade saktat in på sin promenad och ställt sig vid ett staket. Sommaren var fortfarande varm trots att hösten stod för dörren. De såg hustaken och grönskan och alla löften.

Han kunde fortfarande långt senare minnas hur hon fick honom att känna sig där de stod, och vilken underbar känsla hennes långa omfamningar gav, när det var dags att skiljas åt. Även den lycka som hennes gensvar på meddelanden skapade, kunde lätt framkallas. Ingen sa något rätt ut, men trots att det fanns hinder, visste nog båda. Regnet kom, och sköljde bort livets alla farhågor och besvikelser.