Dimman över sjön började skingra sig när han stod och väntade på Bengt, han hade som alltid ljudlöst rullat ur den gemensamma sängen för att hon inte skulle vakna. Morgontimmen med Bengt hade pågått en tid nu och han hade alltid kommit hem och krupit ner i sängen igen innan hon vaknade. Ibland fick han för sig att hon visste, men han trodde nog ändå inte det. Det var det dåliga samvetet som kom över honom, eller var det kanske rädslan att bli påkommen som spökade. Den obehagliga känslan i magen var densamma. Och alltid när den kröp sig på blev han forcerad mot henne, frågade henne små saker som han normalt inte brydde sig om. Det var i dessa stunder han fick för sig att hon ändå visste.

Bengt dröjde längre än vanligt, han brukade komma gående med lugna stadiga steg längs stigen som slingrade sig runt sjön. Man kunde se hur han sträckte på kroppen och höll huvudet högt och händerna fick svänga sådär lite nonchalant bredvid höften men absolut inte omedvetet. Det var oerhört attraktivt tyckte Anders och Bengt var den vackraste mänska han någonsin träffat. Bengt var stilig, men det var framförallt den fina personen och alla vackra tankar Bengt hade som Anders så sakta börjat förstå fanns där. Till en början hade Anders tyckt att Bengt var lite ytlig och till och med fjollig. Som om Anders var rätt person att döma någon för att vara fjollig, han skrattade till för sig själv. Men faktum var att mer maskulint utseende än det Anders hade fick man leta efter, folk skulle bara veta hur han kände sig inuti. Den enda som visste det var Bengt, och de hade som sagt bara träffats och delat varandras tankar några månader, Anders rös till av rädsla och upphetsning när han tänkte på hur han ville dela även sin kropp med Bengt.

Anders ryckte till när en hand lade sig tillrätta på hans axel. Bengt hade kommit från andra hållet och varit alldeles tyst verkade det som, eller så var Anders så inne i sin inre vandring längs Bengts skinn att han inte hörde knastret på det fina gruset på stigen.

- Har du sett husvagnen? Frågade Bengt utan att säga hej.

- Nej, vilken husvagn? Svarade Anders.

Det står en liten sliten husvagn en bit upp här invid sjön, jag såg den när jag började gå hemifrån så jag gick runt sjön från andra hållet och när jag gick förbi så kände jag ett kallt vinddrag och en tomhetskänsla jag aldrig tidigare känt, berättade Bengt.

Anders började genast oroa sig för vem som hade kommit dit med en husvagn och om denne någon kunde se dem nu. För när han vände sig om såg han husvagnen. Men han såg ingen människa. Men det betydde å andra sidan inte att det inte var någon där.

Bengt berättade vidare att han hade kikat in genom den trasiga rullgardinen på ena sidan vagnen och det såg ut som ett cirkusboende. Masker och utklädningskläder, en clownperuk och en lång läderpiska och en del trikåer utspridda. Enastående rörigt, konstaterade han. Anders märkte att han pratade snabbt och lite darrigt, kanske var han rädd. Det verkade så.