Ljus av mörker från djupet döljer dess inre under lagren av massförintelse
En viskande lukt speglar sitt missbruk i asfaltens mosaik

Runt omkring kastar ensamma bergstoppar gråa blickar emot svarta äventyr
Färgen räcker inte för detta blå och sällsamma mordoffer

Framåt släppas den passivt aggressiva kupolen, rastlöst kämpande mot all pragmatisk apati kursivt skinande ovanpå rödskakiga linjer

Förvandla svarta svall till stjärnkikare som kan nå igenom klocktornets vägg
Inse detta och förstå att detta inte är strofer, det är katastrofer