De hatar
Vare sig det är fler eller få
Ni hatar också
Vare sig bakom eller framför en järnridå
Kanske endast vardagligt eller innerligt djupt
Och svaret låter kanske lite sjukt
För det handlar helt enkelt om att sluta hata

Till och med ordet i vardagsmening bär på ett slags gift
Förvanskar din och andras empati till de andra
Bländar er med sin heliga glans
Släpar på eftertanken som en bortkommen svans
Varför är då empati viktigt? (Enligt mig så klart som skriver denna text)
För vad finns det att tjäna på att förstå just dig?

Jo du ser, vare sig vi är i konflikt eller i bästa lag
Utan förståelse för varandra
Ruttnar vårt underlag
Och jag må förlora mitt slag, för du inte ens finns där jag krigar
Du får bygga en borg och slösa all denna energi
För du misstänker att jag inte vill ha dig fri
Så går det runt runt och ingen vinner
Inte ens de som föreställt sig ha kontroll över allt

Vi förbiser detaljer som intention
För jag misstänker att alla vill vi gott på vårt specifika sätt
Kanske inte mig eller dig, men målgruppen finns där
Den väntar spänt på ett tillvägagångssätt
För det finns inte ett enda sant rätt
Så låt oss göra ett rätt för mig och ett för dig om vi inte kan enas
Universum är hyfsat stort, så plats är ändå ingen grej

Med andra ord, istället för att hata låt oss gå samman och tillfredsställa våra demoner
På ett vettigt sätt, inte som vi gör så ofta nu
Var och en på sin lilla plätt, mer eller mindre bra, ofta skapandes en oförrätt
Men samtidigt låta våra vita duvor tillsammans flyga, för visst har vi alla minst en eller två
Vi ser de nog bara så sällan
För de skjuts oftast ner när de gränser passerar
Och vi får aldrig de uppleva
Är det inte så?
Låt oss arbeta för att att ta död på hatet som vi uppfann
Och faktiskt börja leva som bara människor kan