Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vara och vin

Jag är min egen herre och slav,
i ett enda andetag.

Jag skålar och super ned ditt vin, plockad i din vingård
från ett land jag aldrig sett maken till,
suger det och låter det bli ett med kroppen jag har fått.

Ty jag är en obarmhärtig tjuv!

Död är för mig allt som inte bär glöd.
Jag brännmärker mig med stor glädje.
Under dig ser jag oändlig strävan och
vägar vilka du eller jag aldrig kommer finna slut.

Jordens alarm blir till tystnad.

En mygga suger blod.


Vänskapens glas fyller ett bord.

I en stad, i ett land
för länge sedan
och i framtiden
kanske diagonalt genom rumtiden

De snuddade vid varandra,
med tydliga ord och mötande blickar,
de skrattade högt och gott.

De hade alla en ring var, av alabaster och guld som kunde ta dem helan vägen dit.
Men hon, den vackraste av de alla, hade en av silver, och den betydde allt för henne.

Jag kysste den och hennes lena hand,
för allt är värt att dyrkas.

Hon tvingar mig att suga hennes piercade kuk.
Som smakar salt och olja.

Hennes akademi heter någonting som rimmar på någonting.
Jag hånar inte. Jag bara skrattar i lycka.
Jag är ditt liv och din död,
din förlorade natt och tunga dag,
din herre och slav i ett
enda simpelt,
av mina mörka, men ändå så livskraftiga andetag,
rusandes med skadat blod, men ändå heligare än den största av äldre stenar,

små,
små,
ödmjuka andetag.
Som en förändringens vind för en mygga.

Så skruva ned korkskruven i den höga ådern,
och öppna källan för våra våta munnar.
Låt oss skåla för det oändliga blodet som
sjunger i oss,
för skuggornas främlingar som väl mött,
för köttet som möter kött och ord som vill leka och dansa runt i cirklar,
och låt oss vandra tillsammans för ett slag.




Fri vers av Kurtz
Läst 248 gånger
Publicerad 2014-07-01 02:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Kurtz
Kurtz