tystnaden är en vinge
vilken vilar runt min rygg






tystnaden är en vinge
fjädrar är




skimrande
i natten





sorgens vinge
bär jag runt
mitt hjärta





tystnadens vinge rör vid
stämnyckeln



lev i mig
och du skall se




gardinen fläkta


det
är


din andra
vinge





han sitter i lä


lutad till väggen




rest vida
från

bruset av stadskärnor





en cello
håller han lutad till bröst


varsamt har han
stämt





blodet i strängarnas
tonarter




han lägger vandringsstråken
till




i städerna
ljuder helande

öronbalsam





snäckorna i havet
ler stilla

så är det




tystnaden är
kommen