Varje sandkorn på varje strand
Jag lyssnar på Paul Mc Cartney
som sjunger Yesterday
hettan ligger kvar över staden
den närmar sig trettio idag
det snurrar bilder i mitt huvud
jag vill skrika när jag förstår
att delar av mig varit trasiga
att min själ varit sjuk i alla år
jag har tittat på livet på avstånd
och trott att för att få vara med
så måste jag tvinga mig på andra
och slå mina händer i blod
snälla, hjälp mig, vad ska jag göra?
nu vill jag bara kapa alla band
det finns inte längre kraft i de susande löven
ingen kraft i sanden på vår strand
men det har varit annorlunda
det senaste året eller två
då har jag fått komma ut
dit där alla ni andra är
jag hade till och med börjat ana
att alla människor hör ihop
och att det finns kraft i de susande löven
och i varje sandkorn på varje strand
men när jag såg förlovningsannonsen
och bilden med en blomma i hennes hår
då ville jag skära mig i halsen
och slå mina händer i blod
hjälp mig, jag vill bara försvinna
snälla, jag vill bara hålla nån i hand
och lyssna på en saga om de susande löven
och om varje sandkorn på varje strand