Jag vandrar från rum till rum. Kristallkronorna lyser så vackert och när jag sträcker mig efter dörrhandtagen så får jag stå på tå, guldhandtagen sitter högt upp och dörrarna är lika stora som garagedörrar. Ljuset utifrån leker med majestätiska väggar, kungar och drottningar tittar ner på mig, vart jag än går.
7 år gammal lekte jag att det var mitt hem, jag älskade rymden och de stora rummen. Enorma blombuketter klädde bord och byråer. Linnedukar var strukna och inte ett veck fanns att hitta. Kandelaber i guld och i vissa rum fanns de i silver. Här brukade jag leka kurragömma och tafatt, vuxnas röster hördes från rummen bredvid och jag och min kamrat sprang mellan rum och rum. Anställda brukade le och de sa alltid hur artig jag var.
Vi brukade bada jag och min kamrat, vi sprang ner för den stora trädgården och ner till sjöstranden, sprang ut på bryggan och hoppade ner, där spenderade vi timmar, njöt av varje sekund, inga problem fanns. Tillbaka i herrgården väntades det en brasa från kakelugnen och smörgåsar var färdiga och den färska mjölken var så god.