Sköljer bort det sista som är kvar av livet
Med iskallt vatten och varmt blod
En rosa vätska rinner nedför mitt ansikte
Droppar ner mot golvet likt tårarna
De som sköljer bort synen från mina ögon
Försöker tänka klart trots smärtan
Valet att göra detta var mitt eget
Orkar inte längre bry mig om vad andra säger
De ska ju trots allt inte leva mitt liv
Möjligen plocka upp resterna efter det
Skrattar ett tomt skratt för att dölja tystnaden
Har aldrig lyckats förstå varför tystnaden gör ont
Den som förr var min bästa vän och själsfrände
Numera är den min värsta fiende.
Ser med suddiga ögon på pölen vid fötterna
Konstaterar med ett snett leende
Att den nu blivit mera röd än rosa
Vet att när den blivit mörkröd är målet nått
Och mitt liv bara rester av det som en gång var
Sluter ögonen för sista gången medan
Det iskalla vattnet och varma blodet
Sakta flyter samman till ett rosarött hjärta