Där i det stora äpplet hittade jag kärleken. En mörk liten gränd, med en liten pub långt från de populära ställena. Ingången var liten och visade utåt sett inget. Men där inne låg cigarr lukten tätt, fingrar spelade poker och dollarhögen växte. Ibland slängdes ett bord åt sidan och någon gång slängdes röda knogar ut.

Men för ett tag var det här mitt hem. Människor som skydde vardagen fanns här, Stella en transvestit brukade korsa benen och sukta efter straighta män. Jag sa att det var ingen ide, men hen var envis och sa bara, "Baby, you know, Iam hot", jag bara log, hens liv var inte mitt, men jag respekterade att vi var olika.

Vissa personer kom hit för att finna lyckan, min mörka gränd såg många uppträda och sjunga för en back med öl! Men vi fanns där för att hjälpa och stötta varandra. Någon lyckades att ta sig ur och den personen nämner jag inte här! Då kan jag bli stämd, för det fanns de som kunde gå över lik för att nå berömmelse och guld! Kanske deras liv blev rikt på dollar tecken, men aldrig att de hittade någon som oss, vi som höll ihop innanför den enkla ingången.

Min kärlek hittade jag där, bakom ett slitet piano. Natt efter natt spelade han med sitt hjärta. Han ville stanna där, aldrig gå längre än så. Hans ljusa hy blev grå av den torra luften, men vi höll samman. Han var ovanlig, han drack aldrig alkohol, inte heller rökte han eller stal! Han var en ärlig man, men ville leva för dagen och inte vara beroende av "nine to five" arbete.

En äldre kvinna besökte stället alla kvällar i veckan. Alltid klädd i svart och med en enkel liten sammets hatt. Hon såg så ensam ut, men avisade alla som kom nära. En gin och tonic drack hon alltid, efter det så gick hon och lämnade alltid en stor slant, på några hundra svenska kronor!

Min kärlek och jag spenderade nätter med skratt och njutning. Vi var så unga och tänkte att bara här och nu räcker åt oss, men verkligheten kom ikapp. Razzia gjordes av polisen, stället fick stängas och pokerspelare fick inte behålla sina kortlekar! Rubrikerna var stora när det uppdagades att tusentals dollar stoppats i spelarnas fickor. Men det värsta var när pianot slängdes ut på gatan och krossades av folk som hatade musik. Då dog min kärlek, för hans sparpengar räckte inte till ett nytt piano...