i dag är jag tom i minnet sinnet kreativiteten allt jag
tittar på är tomt och för minna känslor finns inget

hopp om lycka i framtiden för jag känner ingenting
jag ser inget alla dörrar till möjligheter är låsta och

stängda i mitt mentala frusna värld för liv finns inget
hopp i mitt mörker och även om det fanns så skulle

jag inte se det med min negativetet som skulle
skymma möjligheternas horisont borta vid ljuset

av havets kant och slut minna tårar faller varför
vet jag inte för jag känner ingenting men i bland

tittar man på fel ställen och tolkar fel man lurar
sej skälv med att stänga dörrar med tankar av

missnöje av vad man inte har i stället för att
se vad man har och glädjas åt det för när man

ser det så kan man söka andra eller mera ut av
det som gör en glad för allt som jag sa att jag

inte kände inom mej att det fanns där eller såg
eller kände ingen ting pressas allt det kände jag

att det fattades mej jag såg vad jag inte hade men
kände inte vad jag hade inom mej i bland så är

livets gång ut av så mycket känslor mycket glädje
och sorg kärlek hat och svartsjuka men det finns

så mycket mera känslor som man glömmer bort
att känna efter i ett allt mer axelerande fart runt

om en med turbulenta känslor som inte hinner
rannsakas och analysera och förstå nu medisinerar

man bort känslor som inte hinns med varnings
klockorna på fel väg sjuder allt tystare när man sakta

går ner för backen i sitt eget mörker fyllt av demoner
och olycka desorienterade känslor svåra att tyda omöjliga

att förstå livet är längre ingen rolig lek jag kommer att
dö på riktigt denna gång som liten var jag död tusen gånger

om men inte denna mitt liv måste byta rickning för jag vill
inte leka längre när jag bara har ett liv kvar 43 år tog det

att förstå det men jag vett inte om jag vill släppa lekens begär
för att bli vuxen svart och vit i sitt sinne jag vill leka natten lång