fångad i fallet tanken om smärtan när jag
faller jag ligger förhandlings förlamad i

luften bara ligger där väntandes på en hård
landning mot den hårda marken smällen

medvetandet om den det höga stönet när
lungorna snabbt töms på all luft trycket

i min kropp av all smärta som exploderar
av vrede jag hoppar upp oberört öm i hela

min kropp men jag analyserar inte
eventuella skador jag ser mej runt om

noggrant så ingen såg mitt fall är det inte
märkligt när jag står där med en mörbultat

kropp med blodet rinnandes i från minna
handflator så har jag gjort redan från tidig

ålder varför vet jag inte men det kan ju vara
uppmärksamhetens på något övermodigt dum

dristigt känslan ut av att vara bortgjord som
sitter kvar för känslorna utvecklar vi som barn

från vårt betande som präglar oss resten av våra
liv vi blir stöpta efter vår egen väg känslomässigt

mentalt allt som berör oss i barndomen utvecklar
vi efter vilja tanke och förmåga vi fyller oss skälva

med kärlek lycka och glädje vrede frustration och sorg
allt som innefattar dej dej dej du som läser vad som

är rätt och fel så när man slår sej fördärvad så är för
mej och en del skammen om någon såg andra utan

mitt betande gråter av smärtan jag går vidare hem
fångad av fallet och glädjen att ingen såg mej