Jag såg upp mot fullmånen
         pigg av sällskapet
ingen gammaldags idealisering av Kvinnan som mor
            men fina minnen av henne
dansmusiken avstängd gula pelargoner i fönstret
pojkarna har inga nycklar bara flickorna  
Zheng min hustru yrade om våra barn i telefon
höger öga dött höger öra dövt
Hon kommer inte hem mer 
över hjärtat stod skrivet Gula källorna
den geriatriska kliniken en sista anhalt
vi går alla till griftegården känner jag
längs gassiga gator / skuggiga alléer
du får gärna smörja min slida med salva
         muttrade Zheng i telefon
Jag? 
            med minneslundens fågel i händerna    
ljung runt kapellet
vishet ett högtidligt ord
        klang av andlighet & hög ålder
en mjuk drömkvinnas kvickt hejande handflata
           närmar sig ur fjärran 
glöm inte!
glömska innebär upprepning
         minne förändring