Nej
det är inte jag
som skriver
det är vi

som kommer
i ändlösa rader
och bildar kö

vi är inte här
för att hämta
vårt metadon

eller kräva någon slags hämnd
för att ni sålde skiten
Till oss
och våra barn

vi är här
för att försöka få till
Ett vapenstillestånd

en frist för oss alla
att tänka efter
vem som egentligen
är förövaren
och vem som är offret

För det tycks råda
En viss förvirring
om den saken

Fången och fångvaktaren
byter plats
han tar nyckelknippan
och flyr
ut på gatan

det är fortfarande oklart
vem av dem
som är fri

förvirrad?

lugn
detta är bara början

han flög rakt in elden
ena vingen gör ett sista försök
sedan är det slut

och det blir mörkt I rummet

Johnny säger jag
alla bilar vi möter
kör de inte på fel sida
av vägen
och går inte solen ner
I öst

och I så fall
är det ju morgon
och inte natt
som vi trodde

vad är nu detta
är allting upp och ner
igen

så minns jag
Johnny är ju död

Vem är det då
som kör

det
blir bara värre
och värre

polishunden
biter sig fast
I armen
men jag bryr mig inte
går bara vidare
med snuten I hälarna
skrikande
du din jävel
stå still

men egentligen
är han rädd så han skakar
för detta står det inget om
I instruktionsboken

Ja du Johnny
nu sitter vi I skiten igen
ser du någon väg ut
ur detta

och I så fall
är det Gud
eller Djävulen
vi möter I dörren

Minns du att jag sa:
alla
som bär utanförskapets märke
är vi

att inte följa flocken
var mitt sätt att överleva
nej ensam är inte stark
men de var på väg mot döden
så vad hade jag för val

som en hamster
sprang jag I ett ekorrhjul
mitt mantra var;
jag är fri
jag är fri

tills hela skiten rasade
jag kastades ut
genom fönstret
landade på gatan
och vaknade på sjukhuset

morfinet
på väg ut ur kroppen
var det min förtjänst

nej

Gud ville kanske
att jag skulle förstå
att jag var en slav
inte Kung
över mitt öde


Här
I mardrömmarna
där elden brinner
och någon formar ett järn
över den

de blöta lakanen

sköterskan
stal morfinet
som var MITT

is the end
make your choice

Långsamt
långsamt
kom mitt förstånd tillbaka

ändå
frågar du
men
vill du inte tillbaka

och jag fattar
att indianen
som pratade om mockasiner
trots att han var dum
och ociviliserad
hade rätt

Jag lämnar restaurangen
med den franska menyn
och kristallkronorna
i taket

Andas ut

äntligen
ute på gatan
igen

Försvinner bort
runt hörnet

Karlavagnen
kör mig hem
genom natten