Stolarna vi satt var av trä, mina ögon brinnande, ditt tonfall lugnande, aftonen vilse med kråkor i träden och grannens skrän över taken.

Stenbordet hindrade vad våra händer längtade

Du reste dig,  flöt omärkligt genom rummet

klappade katten på väg ut och lämnade en omärklig sfär av ensamhet