varför tror du att enskildheten är den högsta eftertraktelsen
är det icke denna enskildhet vilken har splittrat grunden

rötterna steg upp
egentligen kanske de en gång var
låt oss säga himmelska vattenfall
vilka landade
låt oss säga att rötterna var
böljande skynken
slöjor kanske höres vackrare
låt oss säga rötterna var lianer
genom
eller tack vare vilka barnen gled ned in i marken

rötterna himlarna markerna barnen
livet var kanske en enskildhet i detta
dock en enskildhet vilken är mångfaldigad enhet

ur rötterna steg stammarna
har du sett rötternas alveoler
knoppar
pärlor
blad
skrivna
med himlars stjärnbläck

stammarna steg
kronorna breddes ut
i exakthet med
i balans med rötternas utbredda flätverk
så vackra äro rötterna
i förening
korgar
bärkorgar

säg är rötterna verkligen enskilda

ser du det så kallade lilla trädet
där i fjärran
det är det träd du lutar dig
lutar din rygg till
och trädet
dricker
om det är din vilja
ditt medhavda till helande

i stammarna strömmar det du kanske säger är himmel
säger är jord

ser du ej skönheten
ser du ej krafterna vilka är ljus
vilka är värme
strömma i dessa pelare
oupphörligen
vad är ljus vad är värme
mätbart eller ej
är det en fysikalisk mätbar
låt oss säga frekvens
tendens
ljus
värme
i detta är
kärlek

kärlek är ej mätbar
kärlek är en verklighet
är drömmens förverkligande

så är kronorna utbredda
baldakiner med ädelstensknoppar
med stjärnsafirer
safireldar

och härur är allt kommet

förundras i det hösten kommer
förundras med stjärneldarnas
safirgåvor

förundras näri du stiger in i
midnattsblås gryning
där havet är diamantglöd

ädla själ
kommen ur gryning

varför tror du att enskildheten är den högsta eftertraktelsen
är det icke denna enskildhet vilken har splittrat grunden


sommaren är vandrad
träden bär frukter
marken
bär frön

bär dofter
givna ur händer av blomst
och stenarna omfamnar soldropparna
stigna ur moln
seglande
seglande
sakta
lugnt


vindarna
rör vid rörelsen
träden böljar
rasslar

rönnbär lyser röda
dina ögon skänker jag värme

stenar
kupar händer
tar emot vandrerskans steg
stigarna är öppna här
välkomnande
hon är

en oas en fridsplats en källa vilken hör hennes andning

andas vandrerska andas
din andning är vår andning

markerna bär frön
frön inbäddas
omhuldas

sällsynt är denna gärning
finns
finns

hon är en moder vars andning är allt detta vackra

solhästen travar
skrittar
rör vid molnens kanter
regnbär faller in i barnets händer

smultron träds på tråd
du är vacker
vacker

människoblomma

slända svävar med blå vingar
syrsor rör vid violiner

luften är ett tonande hav

ett
ett
skapelsen är hela denna väv
hela
helad
hel

soldroppar dricker stenar
sommarmålningar sjunker in
stiger upp i gläntan
där ormbunkar inväntar en kvinna

kvinnan vet
hon rör vid ormbunkarna
spelar ormbunkslyra

tonerna lockar vingfolk

sommaren har vandrat
lever i ditt vinterbröst

är din vilja verkligen att se
synliggöra det din tanke ej kan förtälja dig
så sätt dig helt stilla
helt stilla utan att söka
finn din andning

sommaren är vandrad sommaren lever i ditt vinterbröst
ännu väver höstanemoner
smäda ej kärleken i mitt bröst
jag är en kvinna
söker minnas
jag är
en
kvinna
så viskar mitt hjärta utan att någon hör
jag gråter
tårarna
är mina knoppar
var kan de sås
var kan de omvändas
till det de var
till det
de bär
fria kom de
fångades in

jag vet ej längre brunnens djup

är din vilja verkligen att se
synliggöra det din tanke ej kan förtälja dig
så sätt dig helt stilla
helt stilla utan att söka
finn din andning
tillåt andningen att flöda
som
som vore den en nyvaknad bäck
kommen ur vinteride

tillåt andningen
flimra
vara dis, dimma
vara tät, återhållen
dansande, fri
in till sjöstilla rörelse

det är nu
nu
ljuden stiger fram
det är nu andningen
all andning stiger fram

någon är ej en enskildhet
någon behöver ej vara någon
någon är ingen är ingenting
är allting
upplev skönheten i detta ingen
tillåt någon inse
det enskilda är en etthet
ett allting

det är i den stunden av stunder andningen
all andning stiger fram
sakta
sakta
ser du eldflugor
kanske sväva
eldflugor
älvor
vilka lyssnar till dina önskningar
i det mesta är det detta vilket är verklighetens förverkligande

tankar
tankestim
stimmar innan dessa stiger in i är
barn stimmar innan
detta innan
är ju ansatsen
är ju anklangen
är hoppen på trampolinen innan du dyker in i havets djup
kanske med fötterna i förstone
händerna
huvudet

rörelsen vilken sker är ju att likna vid överlämnandet
samt tillåtelsen
samt mottagandet

och mottagandet lever i allt
i överlämnandet givandet tillåtelsen
och givandet lever i allt
i överlämnandet mottagandet tillåtelsen

varför tror du att enskildheten är den högsta eftertraktelsen
är det icke denna enskildhet vilken har splittrat grunden