Inspirationen gäckar mig
likt en kurragömmalek
istället för att bara finnas
att plocka fram utan skam

Låta inspirera och bara kreera
utan att tänka så mycket mera
jag känner att det duger,
rädslan är att det i betraktaren suger.
Då blir det skam att visa fram.

Den skuld som berör, att jag
inte bara gör...
Vad är det som skaver därinnanför
och inspirationen förstör

Kanske är det skuld och skam som
behöver kramas om lite grand och
få verka ut i ett kreativt beslut
där inspirationen blir till huvudattribut...