i ärlighetens namn kan jag inte förstå mig på dig. om rollerna varit omvända hade jag nog sparkat ut mig. vad säger man om en man som i störtregn går på Hornsgatan med en dravodkan efter sig? och dessutom opiatpackad! Men med en styrka som jag nog aldrig kommer att förstå fick du upp mig ifrån havsbotten. det brann i mig jämt. till och med när jag väckte dig en natt. och hävdade att både syster och mor kommit in igenom brevlådeinkastet i ytterdörren! (en biverkan av Tryptisol) som skulle hjälpa mot smärta. lugnt höll du om mig och stillade vansinnet. nej jag förstår det inte. du måste vara galen. vandrar på tunn is - sätter mig och talar med en  fastfrusen svan. lyssnar på mina brummande lungor. stämmer dem så att de spelar himmelskt vackra vaggvisor. alla dessa gånger jag vaknat på landet. i drömmen stått på alla fyra som en hund. En bulle kastas och jag fångar den med munnen.  Bullen är full av småspik.  De tränger in i gommen och jag sväljer blod. Rusar in i köket. Ett halvt dricksglas vodka sväljs. ångesten som sänder ut elchocker stillas. oj vad det gör ont att bli still. men det var länge sedan. mår bättre nu. och oj vad vi skrattat och älskat. visst jag erkänner gärna. jag är en missbrukare av allt. inget jag valt. bara föddes sådan. men det har lugnat ner sig nu tror jag. men vilken kvinna du är som stått/står vid min sida. när livets orättvisor stormat runt oss. jag kunde skriva poesi 1989. går nu istället på repeat känns det som. var kan jag hitta de adjektiv som är så vackra och ömsinta att du börjar gråta av lycka? - någon som vill ställa upp som spökskrivare ?