Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

kalejdoskåp.

som ett kalejdoskåp i mitt bröst försöker jag få grepp om känslan.
jag får tag och upplever ett kort tillstånd av uppenbarelse, pusselbitar på plats. men sen försvinner den, roterar, och jag tappar fästet igen.
en ny färg, ett nytt mönster.
de virvlar framför mina ögon och ger mig inte en chans att få tag.
jag slinter, faller, avgrunden är under mig.

här finns inga färger.
inga mönster.
inga kanter att hålla fast vid.

jag vill resa mig likt fågel fenix ur elden, men elden är död.
jag är ensam.
men ännu pumpar mitt blod.
jag är inte redo att ge upp.

jag väntar, med ett stilla kalejdoskåp under mitt hjärta.




Fri vers av Vissly
Läst 166 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-08-28 19:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Vissly