jag ser dig som du var
jag ser dig som du blev

det gör så ont, så förbannat smärtsamt ont att se hur du
faller sönder , snart är du borta.
jag älskade dig, du är mina barns far .
trots att åren gått , faller mina tårar över dig


att leva med dig var som att leva i en vågskål
balansen var hårfin, en nyans av luft
fick livet att rasa

du kunde bryta ner mig, få mig in i de mörkaste
mest avstängda delar av mig själv,
ditt självhat lös över oss alla
där bakom fanns du, jag har sett dig , den du egentligen är
så ännu faller tårar för den du en gång var

tro mig, ilskan har funnits, skräcken och hatet.
ensammast av ensamma har jag vandrat
lidande och uppoffrande, tiggande , trasig
har jag vandrat i år, hållit fast vid trygghet som slagit sönder
min själ.

så nu faller bara tårar, jag har inget att hämta hos dig.
du är inte här för dina barn, kommer aldrig vara det och du kommer aldrig inse att du aldrig varit där

jag ser hur hon går bakom dig, -döden- i sin svarta klänning följer hon dig , halva ansiktet ler , andra grinar längtansfullt .

även jag vet att du sörjer livet. du dricker tills du drunknar
och den dagen vi måste säga " Älskade far och vän " vila i frid.
den dagen kommer dina barns drömmar krossas av din sten .