den kemiska stanken från huden
svedan från knogarnas sår
oro och kalla kårar
minnesfragment från igår

det är stekhett ute och luften är varm
jag vill hem när tankarna slår
men troligen blir det vittnesmål
efter allt som gick käpprätt igår

redogörelserna måste matcha
men jag minns bara andetag
känslan av sjungande adrenalin
raseriet och alla slag

min bäste vän vaknar och gäspar
han säger god morgon och ler
dags för en liten lina ladd?
likgiltigt slår jag mig ner

det blir mängder av pulver och massor av öl
men fortfarande är jag helt borta
orden vägrar lämna min mun
andetag - snabba och korta

så blir jag ju tvungen att prata
orden blir stela och loja
tankarna ringlar som ormar
han säger, jag ska sluta noja

han försöker skämta i allvaret
ibland så skrattar jag till
då vet jag åtminstone skillnaden
att vansinnet inte trätt in

smidigt öppnar jag dörren och går
utan att säga någonting
han hör mig och väser en förolämpning
jag tuggar tre Oxycontin

intrycken skingras efter ett tag
även om drömmen är kort
tider då allt gick att rädda
det här kan inget ta bort

jag känner, jag vill hem till mamma nu
precis som när jag var liten
och hon bäddade ner mig när jag var sjuk
då var man favoriten

med en chock möts jag av löpsedlar
den sista förhoppningen flyr
förbyts till en känsla av vämjelse
och sur saliv när jag spyr