Jag vet inte vem jag är längre.
Ska man tro på andra eller ej?
Det är den största frågan.
Jämlikhet? Vart for den iväg, långt ner i soptunnan, eller avloppet kring allt annat "skit"?

Är de personligheten man ska prioritera först eller bara dra killar och tjejer över varsin kant?
Det är väl de bisexualitet är. Att man inte tänder på själva könet i sig, utan ser bort det och ser personen i fråga.. Men ack ack.. trots detta gör vi som vi egentligen inte borde.
Drar alla killar över en kant på grund av deras liknande beteende, när de egentligen är fel för någonstans finns de en fin människa även där. Även där och lite överallt.
Det är bara att leta, leta tills att man hittat den där personen, om de så får ta timmar, dagar eller år. Någonstans har de ett gömställe, the perfect hideaway.

Någonting måste man väl ha att göra medans man letar och letar efter att bara hitta desperata personer. vilket man inte behöver eftersom man är minst lika desperat själv om inte för mycket mer.. mer.. mer.