stenen lyfter blicken




sälen glider
in i mottagandehänder





molnen följer
strömrörelsen


sälen landar
i utkikshanden





tärnor dansar
i ögonrymder





sälen
soltorkad
solbaddad

glider in i mottagarhänder

landar i strandhand





stenen
sluter blicken






jag har sömmat
i nätternas sju gånger sjuttiosju


skruden
med drömtråd





lärften är
vakarstigar

händerna är värmda av eld
eldvärmda


nålen är
silversmidd


ur hennes visdomshand given


ögat är
solförmörkelsens
klarhet




skruden är nu vikt
med silkespapper lagda
i värn
ljusvärn




locket är lagt på


elfenbensasken
snidad i öster


sluter värnad
om




låset gav bergshöga

nyckel är given vidare




jag kan höra
nyckelns
toner


vet ej längre var



den är ej till mig
att finna





ellipser
av
natt
av
dag


lades i jordsälta


daggen gav sötma



daggmaskar
vävde jordnät runt


ur
ellipser
steg



stiger
sträcker



solrosor korgar till


resanden