Klockan har sprungit förbi midnatt
Och här sitter jag.
I ett tillsynes tappert försök
Att vara djup med min poesibok i skenet från min jordglob
Men det lurar ingen. Jag hör snarkningarna från sängen
Jag sitter precis intill. Men i närheten har jag inte varit på länge.

Det blev kallt och hösten kom.
Löven föll och jag halkade till i livet.
Den självbild jag en gång hade skulle jag aldrig känna igen.
Du får mig så lätt, så fort, så enkelt.
Jag letar panikslaget efter stoppknappen på den här,
På tok för snabba karusellen. Jag hänger inte med.
Jag måste av, men du lämnar inget utrymme åt sånt.
Det här är din show nu, och jag har bara en biroll i mitt liv.