Folk har alltid frågat mig vad jag är så rädd för, då jag alltid har suttit med sammanbiten käke & händerna klistrade mot varandra som om jag skulle be en bön. Vad finns det då inte att vara rädd för i den världen vi lever i idag? Varenda gång vi drar ett andetag är vi ett steg närmare döden, varenda gång vi närmar oss en främling blir vi dömda & så fort vi har någon åsikt blir vi hatade. Dina vänner du en gång hade är slutligen dem som sätter kniven i ryggen på dig & barn blir uppfostrade till att hata i ett samhälle där alla pratar om solidaritet & medmänsklighet. Så fort vi visar känslor får vi bara kalla blickar som svar & det enda som håller oss tillbaka från att inse problematiken i vår vardag är just rädslan, så då är min fråga tillbaks - hur kan man inte vara rädd såsom världen är uppbyggd idag? Hur kan fler människor inte sitta & skaka av smärta, när mänskligheten dag efter dag fortsätter att livnära sig på andras misslyckanden? Hur kan du inte sitta & be för ditt liv - när varje gång du uttrycker dig så sår du ondska?