monadlykta
så lades
budet i din hand
till att läsas i monadens lykta
det sitter
en bumling
där
i granringen
bär
mantel av mossa
stickor
och släppta barr
fållen bär
pärlor av järnekens röda
bumlingen förtäljer
skogens saga
in i sparvarnas vingar
så skriver
fjädrar
orden
till barnen i skogshusets vila
så vattnar regnen
bergens
rötter
så stiger rötterna in i himlar
varsamt
nalkas vindarna
ett skimmer stiger
in i
träds
kupade händer
kronor
sträckta
kläds i gyllenvingar
vindarna
frigör rörelsen
så
andas nyponskogen
så andas
rödas maning
ur cinnobers
gryning
den ängel
vilken kysste din panna
är imaginationen av din så kallade födelse
så stiger anden in i sin kroppslängtan
så faller kroppen sakta isär in i sin andelängtan
kan du se
årstiderna
och dessa är ej tid
dessa är
tidender
jade
sitter vid
månsilverfloden
broarna är vita
tempelklanger
jade
skådar
in i nålens öga
den gav du mig silvermoder
tråd
träder in
körsbärsfågel nalkas
rör vid
rubinträdets
stjärnor
kärnor klädes
i mjukröd
sammet
jade
sömmar
dimmans
aningsgröna
mantelsläp
slöjan
morgonbruden bär
vid bergsaltaret
väntar
en make
en höstmake
han
ser henne
snurra hjulet
ekrarna är många
suddas
i färden
hennes ögon är slutna
tråden löper
tillgivet
han vet
hon ser
tornen
murarna
rasa
skälva i tillgivenhet
hon befriar
fängslen
stenarna andas
i hämtande av ögonblick
åter
susar heden ljung
hon ler
han ser
och du
min älskade
såg att vågen är en cirkel
såg
mina purpurögons
djup
du slöt stranden
i dina ömhets händer
hörde tallarna sucka
befrielse
hägern
den svarta
lyfte vita tranor
ur bröst
kysste
pannans
anemonskogar
du såg
lapis lazuli
träden
stiga upp
ur bergshavda
skalet
en valnöt
sammanförd
och vad annat
kunde jag tillåta
än
ro
du
min älskade
vågade stanna i vågen
tystnaden
är mig
kommen
så har jag alltid längtat
väcka huvudmolnen