Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

dimman

Jag minns den tunga dimman och

fukten
som föste ihop träden
och stenarnas tyngd

till en helhet

den kvällen

då ett olycksaligt rådjur
krossade lyktornas glas
i tusen delar

Vi var på väg

ingen visste
ingen hörde
eller såg

rörelserna
och ekot av en tid
som stormade fram

som kröktes runt hörnet och
in i våra ansikten

och splittrade trådarna i dina ögon
till ett pussel
utstrött över det tunga landskapet
där dimman nu söker sig fram

letar
hjälplöst
efter resterna




Fri vers av manipulerade_mongon
Läst 270 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-10-05 01:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

manipulerade_mongon