Lägger ner allt och lite till
Väver en gungstol av utveckling, skiftar färg och faller tillbaks i måttfullhetens skugga, markerar mitt revir men lämnar obemärkt tillbaks nyckeln till ingången.
En svans som jagar sig själv, förbisedd, en fallskärm som aldrig löser ut sig, ett vite som aldrig betalas.
Vem lämnar spår ?
Vem lämnar tillbaks allt utan krav på självförtroende ?