Det handlar helt plötsligt om människor som lider existentiella kriser igenom självhjälpsböcker, det handlar om folk som förvandlas till fullständiga människor efter sin död, livhistorier om något enkelt som en kollektivresa görs till legend direkt efter syreupptagningen avbryts. Jag är inte ett fan av att övernjuta det som är självklart, att fortsätta ett ändlöst dränerande av mina sarkastiskt avancerade blickar, då lösningar är något jag sällan vill ha hjälp med. Herr och fru motivation kan gå å dö med resten av dessa tävlingsinriktade planetorienterade idioter, då den där idiotin alltid lyckas lysa igenom och gallra bort de vars intelligens nivå ligger vid samma nivå som Atlantis.
Det finns inte nog med koffeinbruk i världen för att få mig att följa, att springa vid sida av eller att skratta med dessa påtvingade luggslitna versioner av människor. visdomen har kvoterats ut och nu får resten gömma sina ransoneringskuponger innerst inne i det vardagsbundna småpratet och i ''politiska'' hittepå debatter...det är inte mycket som flyter på nu eller förr i tiden...