Vakuum,
Det är där jag befinner mig,
Kan inte göra någonting.

Existensen försvinner,
Tiden rinner,
Tårarna faller ner.

Jag vill kunna le och inte falskt,
Säga sanningen och inte ljuga,
Sluta plågas av impulsivitet och destruktivitet.

Inte dömas som ett offer,
Inte heller en psykopat,
Eller som en ner värderande människa.

Känner hur illa jag är till mods,
Att få hjälp hjälper inte,
Att få tröst tröstar mig inte,
Inte höra orden att du måste fan stanna.

Jag är inte som alla andra,
jag har lätt att gå sönder.
Och snart lämnar jag ett avskeds brev,
till mina fiender och vänner.