Bakom varje vit galopperande vildhäst gömmer sig ett mörkt och ruttnande hålrum som skuggan av röda ängar svalt nyckeln till
Så gå förlorad bland mina döende lövträd i denna sista timme där jag med kniv tatuerar in en karta över mitt bröst att visa vägen
Längs en blodig stig av gula tegelstenar kan vi utöva en självmordsvals till stjärnspäckad toner komna ur citronblomstrumpeter
Vi är båda skimrande sträck av ljus över mörkgröna ögon i himlavalvet, dolda bakom kopparkikare med otaligt sotiga glasskärvor
Låna mig din sjukdom och din gnista så kan jag skänka dig en odyssé över hur en nedgrävd värld vecklar ut sig inför min ensamhet
I vår tid finns det inte plats för naken sanning eller givmildhet så ta min hand och vi ska vandra vidare sammankopplade av vener