Fågeln har uteblivit
i detta år å klivit
ut ur Skeendets Centrum.
Blott i drömmen får han rum.
Om honom har jag skrivit.
Märkligt, hur han blivit stum...

När min man Bo hade dött,
trösta´ mig fågeln, så sött!
En skönsångare det var,
som lämnade minnen kvar.
Det var som hade jag mött -
en verkligt stor Superstar!

Här sitter jag i Hösten
å undrar - var tog trösten
vägen, - i dröm å Magi!
Fågeln syntes mig så - fri!
Jag minns den sköna rösten -
som mana´ till Anarki!

Nu, vet jag, ju, ej riktigt
ifall det är så viktigt
att fågeln som tog sig ton
å jag har KÄR Relation!
Får, nog, ta det försiktigt!
Han ville Revolution!