Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ryggnaknad



du bjöd
mina ögon


syner
av

liv


stenarna hörde jag viska
dropparna i forsen hörde jag sjunga


vassen susade
hennes stämma
bars ur havet


hon vilken lyfter sångerna
ur sfärernas ur



du
sträckte din hand
in över det dunkla
skänkte en strimma in i min hud


med den
målar jag

dukens
outtalade

färger

kanske somnade jag
kanske glömde jag det vilket kallas för värld en stund
utvilad reste jag mig
vandrade
vandrade
vandrade
nådde ett berg
ett av alla berg
hörde rösten milt viska
här
här

såg honom lugnt invänta mina steg
närmade mig sakta
nådde handen
den utsträckta stämman
med ryggen blottad
han strök med handen över ryggen
så kunde jag mötas med ryggen naken

han lade mig ned i gräset
knytet
är en utbredd duk
de fyra hörnen är lösta
skänker ljus skänker sannhet
skänker värme skänker hopp

han kysser mina ögon rena

i gryningen innan ljuset ännu stigit ur bädden medan nattdimman
svävar mjuka vingar tänder hon elden i spisen
den vilken är inbäddad i kammaren
där valven är vita bågar
snidade av urtonens sensibla fingerblad




Övriga genrer av Lena Själsöga Keijser
Läst 232 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2014-11-14 15:57



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Mästerligt på ett själsligt plan!
2014-11-15

  Popangelov VIP
Fantastiskt vackert.
2014-11-14

  Yrre VIP
Oj vilka ord!
2014-11-14

    ej medlem längre
Snyggt som alltid dessa sagolika toner.
2014-11-14
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser