Bara lite lösa funderingar i senhöstens mörka morgontimme ...
Eller nåt sånt ...
Att fly den man är ...
... synes ej
ovanligt
vare sig
i verkliga livet
eller
här där vi nu är ...
Men oavsett
huruvida vi ser det
som fel eller rätt ...
... så innebär
flykten i sig
ingen egentlig förändring
i grunden
på något sätt ...
Att fly den man är
är inte ens möjligt ...
... inte över tid ...
Ty även om
det synes som
det för stunden
går att såväl
genomföra
på ett sätt
som förändrar
allt i grunden ...
... så är det
blott intet mer
än just för stunden
även om
det synes som
om det lyckats
över en längre tid ...
För när tiden
obevekligt passerar
och veckor
blir till månader
som samlar sig
i alla dessa år
vilka sätter sina spår
i såväl dig som mig ...
... vi alla
var och en
till den vi en gång var
i grunden som individ
alltmer återgår
när det äventyrliga
rastlösa delarna i våra liv
ej längre samma lockelse
för oss får ...
Det är lite som
att fly sitt ursprung
och det område
som en gång
varit det man
benämnt sitt hem ...
Hur långt därifrån
man än flyr
finner man
efter hand
att såväl
området i sig
som ursprunget
såväl direkt
som indirekt
såväl ens väsen
som ens livsval styr ...
Och ...
... flyr man
tillräckligt långt bort
upptäcker man en dag
obevekligt den smärtsamt
oundvikliga sanningen
om all den energi
man förslösat
genom åren som gått ...
Ty eftersom Jorden
som vi lever på
och som oss när
är rund
överallt
Inte bara här och där ...
Kanske vi borde fundera över
om det verkligen en är värt
att fösöka fly så långt bort
vi bara kan och förmår
när vi till slut likväl
finner att vi vid utgångspunkten
åter står ...
Tror det vore en bättre idé
att istället för att fly
vända oss om
och se tillbaka
på våra liv
utifrån lite andra perspektiv ...
... då det ger oss mer energi
till att verkligen leva
och avnjuta fler av våra
på grund av den eventuella flykten
kvarlämnade livsalternativ ...